Frågan ställdes i förra veckan till mig (Anette Hallin) och två andra forskare/universitetslärare på en paneldiskussion i samband med den konferens som Nordic Academy of Management ordnat i Vasa, Finland för forskare/lärare i företagsekonomi i Norden. Ja, varför ska man egentligen skriva böcker? Det tar massor av tid, är inte särskilt bra betalt (i alla fall inte om man skriver läroböcker på svenska), och gynnar faktiskt inte ens karriären om man är forskare. Tvärtom –läroboksskrivande uppfattas av många som en sidogrej; något man gör utöver kärnan i jobbet, det vetenskapliga artikelskrivandet. Genom detta sinkar det faktiskt karriären för många.
Trots detta var jag och de andra i panelen överens: böcker behövs. Och vem ska skriva dem om inte vi – och alla andra som kan något om ett visst fenomen?
Det pratas mycket om att dagens studenter inte vill ha böcker. De är vana vid snabba ryck, vill bli underhållna och föredrar inspelat material eller sådant de kan lyssna på. Och visst stämmer väl det – för en del. Det har nog alltid funnits de som föredrar att se och lyssna snarare än att läsa, dagens unga är inget undantag.
Men boken har en fördel som få andra medier har: den är bestående. Man kan läsa en sida eller två, stryka under, gå tillbaka, läsa om, och man kan ha texten uppslagen samtidigt som man har andra källor framme, och samtidigt som man antecknar. Det här är något som många unga – även i dag – uppskattar.
Boken har dessutom, jämfört med många alternativa textbaserade källor, den fördelen att den ger möjlighet till ett mer uttömmande resonemang. Att kunna förklara något utförligt, med exempel och illustrationer, ger pedagogiska möjligheter som få textbaserade medier har.
Slutligen, och det här är något som jag verkligen upplevt i arbetet med ”Förändringsledning”: boken innebär fantastiska möjligheter att lära, även för författaren! Jag har skrivit flera böcker tidigare, och alla processer har varit enormt lärorika. Att skriva en bok innebär nämligen att man läser in sig ännu mer om det man skriver; man söker material, låter sig inspireras, diskuterar med andra, och tänker.
I just det här fallet har jag, genom samarbetet med två erfarna och kunniga förändringsledare, lärt mig massor om det hantverksskicklighet som den duktiga förändringsledaren bemästrar. Det som förenade oss var, som Maria skrivit om i en tidigare bloggpost, en gemensam känsla av att boken behövdes. Att det inte fanns någon bok som innehöll det vi tyckte att en bra bok i Förändringsledning skulle innehålla.
Resultatet blev bra. Tycker vi. Vi ser fram emot att höra vad du som läsare tycker!
av Anette Hallin