Det ryms mycket i ett ord och ett ord kan ha många betydelser. Förändringsledning tex: ett yrke, en metod, en process osv osv. När vi skulle skriva synopsis för boken började vi brottas med inte bara hur vi skulle disponera det vi ville skriva om utan också definitioner. Var börjar förändringsledning? Varför behövs det? Vad gör man? Hur gör man? När gör man? Vem gör? Och vad av allt vi tyckte var viktigt skulle få komma med? Boken skall i första hand vara en studiebok för högskola och universitet, vilket innebar att framförallt vi två som är praktiker behövde glömma allt som för oss är självklart. Att skriva att något ”görs i linjen” är både enkelt och tydligt (tyckte vi), men vi fick lära oss att det inte går att förutsätta att någon som inte varit ute i arbetslivet förstår vad ”linjen” innebär och hur olika roller och ansvar fördelas. Hur skriver man om något man själv tycker är självklart, utan att det blir tråkigt och bara en uppräkning – eller för den delen mästrande. Vad är ”rätt” nivå? Det krävdes många omskrivningar av texten, och både Anette och vår redaktör Ola gav oss feedback för att bli tillräckligt tydliga.
Den här delen av skapandeprocessen var väldigt utvecklande, det fick mig att inse att det även i vardagen är lätt att ta för givet att vi menar samma sak med ett ord och att alla är införstådda med betydelsen av uttryck man slänger sig med. Något att jobba vidare med och hela tiden försöka bli bättre på.
Att beskriva med ord får väl anses det viktigaste i en bok, men i läro- och teoriböcker behövs också illustrationer och bilder för att underlätta förståelsen. Redan vid synopsis-mötet började vi prata om att vi behövde visualisera hur boken var upplagd, för att guida läsaren igenom en förändringsresa och visa hur vi ser att förändringsledning kopplar in i verksamheter och projekt. Vi behövde få teori och praktik att finnas med, länkas ihop och kännas självklara. Vi skulle ju också beskriva och hantera olika metoder och synsätt, inte ett enda. Hur skulle vi visualisera detta? Så här såg vårt första utkast ut:
Det kändes inte tillfredsställande, en förändring börjar och slutar oftast inte för att sedan gå in i nästa förändring, den pågår i bästa fall tills målet (läs Anettes blogginlägg om våra bryderier kring definition av mål!) är nått. Men under själva förändringen så görs insatser som utvärderas och utfallet påverkar fortsatta insatser, så något cykliskt kändes ändå bra. Redan efter vårt sommarskrivande på varsitt håll försökte vi utveckla bilden. Då blev nästa utkast så här:
Fortfarande gnagde det, men vi hade vid det här laget (september 2018) fullt upp med att få ur oss texten och få ihop våra tre olika skrivningar och hade inte så mycket energi att jobba på själva visualiseringen. Vardagen med arbete var i full gång för oss alla tre och jobb med boken fick göras på kvällar och helger då det gällde att starta om hjärnan och tänka klart. Innan Maria for iväg på sin välförtjänta semester med familjen över jul och nyår skapa vi så ”Förändringstratten”. Nu började det likna något:
Ingen idealisk bild om man eftersträvar ”enkelhet”…..Men ”Tratten” kände vi starkt för och beslöt att hålla fast vid, men renodla. Det finns ju många anledningar till att förändring initieras, och det är i det skedet som det är dags att börja jobba med förändringsledning, inte när projektet väl har startats (vilket ofta är fallet) och vi tyckte att det blev tydligt med tratten, röret in och så snurran som beskriver det arbete som görs när projektet väl har lanserats.
Medan jag och Anette jobbade hårt på omredigering av hela texten under jul och nyår (vår redaktör hade gett bra och välförtjänt hård feedback på hur vi satt ihop texten) så utkristalliserade sig slutversionen. Jag jobbade från min mammas timmerstuga i Västernorrland med viss internetuppkoppling men inte mer. När vi skulle klippa in bilden i början av varje kapitel som läsvägledning blev lösningen, istället för att för hand rita upp 8 olika men ändå lika bilder, den berömda ”garnbilden”:
Garntråden flyttades alltså från kapitel till kapitel och fotograferades med telefon och klipptes in i manus. Troligen inget min mormor tänkt när hon satt och vävde här på sin tid…...
Innan vi skickade in slutmanus till förlaget så hade vi tagit det en nivå till. Och jag var hemma i mitt kontor och kunde kopiera sidorna och kladda obehindrat!
När ni läser boken kommer ni att vägledas av förlagets förädlade version av denna. Landade vi rätt tycker ni? Aldrig mer kommer jag att fnysa över till synes enkla illustrationer!
Comentarios